Dag 27 – Profetkaraktären, del 1

I+_c6247e539a39a7626783787c74a994ceFör ett tag sedan hade jag en vad man kan kalla ”profetisk” dröm som jag var uppslukad och besatt av hela nästkommande dag. Jag drömde att jag befann mig i huset jag växte upp i och tittade ut genom ett fönster. På himlen såg jag två identiska månar bredvid varandra och bestämde mig för att gå ut i trädgården för att studera dem. Efter ett tag började en av månarna spruta ut glödande partiklar som fastnade på och brände in sig i min rygg. Smärtan var intensiv – som verklig fysisk smärta – och jag var rädd att jag skulle vakna och missa något ”viktigt”. Jag hörde en röst som jag antog kom från en av månarna och det glödande stoftet som upprepa orden ”Milatanu Nata”. Jag upplevde också en slags stolthet över att min rygg hade blivit brännmärkt – som om ”gud” eller någon ”högre” varelse hade vidrört mig och skänkt mig ett ”högre” syfte/betydelse i livet. Efter ett tag började även jag upprepa orden och jag vaknade med att jag yttrade orden ett par gånger. Från det att jag vaknade ägnade jag några timmar åt att undersöka om Milatanu Nata verkligen betydde något och jag fann efter ett tags googlande att det var Hebreiska och att Milat-tanu ingick i en bön som på engelska lyder som följer: ”In famine You nourished us and in plenty You sustained us, from Sword You saved us; from plague You let us escape; and from severe and enduring diseases You spared us.”. Ordet ”nata” betyder ungefär ”att plantera”. Jag blev mer och mer hänryckt och exalterad ju mer jag grävde fram och märkte hur mitt hjärta rusade. Efter några timmar insåg jag dock att jag befann mig i ett besatt tillstånd och hade gått in i en karaktär vi kan kalla profetkaraktären – den som önskar att vara ”den utvalde”; ”frälsaren”; ”budbäraren”. Detta är en karaktär som jag skapade under min ”andliga resa” för några år sedan, men som redan sedan barndomen fått gro under inflytande av TV-serier och filmer där just denna karaktär betonas och ger näring åt människors önskan att vara ”speciella” och ”mer” än andra (ex. the Matrix, Star Wars mm.)

Denna önskan är i sin tur, åtminstone i mitt fall, till stor del sprungen ur syskonrivalitet och en vilja att vara ”den mest älskade” och den som får mest kärlek från mina föräldrar. Frälsarkaraktären har också sin grund i tillfällen i min barndom då min mamma brukade säga något i stil med ”han bryr sig inte om så världsliga ting” eller ”han är en tänkare” när någon frågade mig om något som rörde praktiska punkter. Jag minns hur stolt jag brukade bli när hon sa detta och jag brukade tänka ”ja, låt de andra ta hand om det praktiska, jag har viktigare saker att ta hand om”. Detta stärkte tron på det metafysiska som överlägset den fysiska verkligheten – vilket har haft ganska allvarliga konsekvenser i det att jag alltid definierat mig som opraktisk och alltså höll mig borta från allt som hade med praktisk och fysisk aktivitet att göra.

Självförlåtelse följer…

About these ads


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.